Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
ord sedan jag lämnade Stockholm". Jag lofvade
henne detta och hon lugnade sig småningom.
Vi gingo ned till den yttersta terrassen mot
hafvet. Hon stod där lutad mot barriären med
en knippe gulröda rosor i handen och såg ned
i det blå djupet, där de sorlande böljorna lekte
kring strandens stenar. Jag behöfde inte ens
fråga henne, talet brusade i frågor, på hvilka
hon inte väntade något svar. Det gaf en
förnimmelse af att hon ändligen fått kasta en tung
börda ifrån sig, en börda som länge tryckt och
pinat henne.
Ja, huru det hade gått till! Därnere i Skåne
hade hon, sedan jag sist sett henne i Stockholm,
upplefvat en het sommar. Hon, stockholmskan
som aldrig sett annat än Djurgården och Haga,
blef här formligen betagen och hänförd af de
stora bok- och ekskogarna. Näktergalarna slogo där
nere i ljumma junikvällar, så att man kunde
gråta af lycka och vemod, och med våld fördes
hon in i världar, som hon aldrig haft en aning
om. Hennes ljusa, uppsvenska utseende, det
blonda och blå slog an här nere;
trädgårdsmästaren, ridknekten, köksmästaren, skogvaktaren,
kocken och betjänten, alla hade de varit som
förryckta. Hon hörde ord om älskog hvar hon
gick och hvar hon stod, i parken, i skogen, i
gemaken — och så kom han!
Österrikaren, baronen!
— Ja, han kom ned till den stora höstjak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
