Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
ten — och sen, ja, — sen till julen följde jag
med honom ned till Wien. — Och med en åtbörd
af otålighet slungade hon hela knippan af rosor
i hafvet, och liksom ovilligt och framtvungna
kommo orden i hastig snubblande fart öfver
hennes röda läppar. — Han var gift.
— Han bedrog Cabielle ...
— Kära ni, kalla mig Mari, det är så
hemvant som när jag var en liten flicka. Bedrog
mig! Ja, man säger ju så! Det ordet är dock
oegentligt i fråga om en kvinna ur folkets led i
storstadslifvet, där inneboarsystemet smutsar ned
allt och där vi känna till lifvet så väl. Vi kunna
bedragas af våra likar, men ej af dessa som stå
öfver oss; så dum skall icke en bland tusen vara.
Nej, tänk er i min ställning. Min rot stod där
nere bland folket, men jag blommade däruppe,
där ni själf lefver. Blott tanken på att gifta mig
med betjänten eller kusken var mig en skräck.
Jag, som hade sett ett stycke af världens
storhet och skönhet, skulle jag begrafva mig i en
kökskammare? Jag hade lärt mig artighetens,
höflighetens språk; skulle jag höra på
stallknektarnas nojs. Ser ni, en nordisk och särskildt en
svensk kvinna är så mycket lättare ombildad och
förfinad än en svensk man, så att där i de lägre
samhällsklasserna t. o. m. mellan syster och bror
kan vara ett oöfverstigligt djup. Innan jag själf
visste det, var jag utgången ur den värld där
jag var hemma, det återstod mig intet annat än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
