Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
ning, att viljan är underkastad en fast orsakslag,
som gör att hvarje gång de yttre och inre
betingelserna äro likartade, också valet blir lika.
Men om så är, då aflyftas det moraliska
ansvaret, ty där ett fritt val mellan särskilda
möjligheter icke finnes, där är någon annan
ansvarig för följderna af detta val.
Och denna unga kvinna, hon var nyss fyllda
tjugo år. Som Jeriko-rosen suger i sig det friska
vattnet, grönskar och blommar, hade hon
slagit ut i blom i denna determinismens lära. I
denna lära hade hon vuxit sig fast och redde
sig nu med alla dialektikens vapen i striden mot
sig själf — ty emot sitt eget jag försvarade hon
sig. Det var endast en tillfällighet att hon i mig
hade en åhörare. Allt hvad hon nu sade, det
hade hon nog sagt sig själf hundratals gånger.
Och på denna determinism lefde hon med
tusende andra sitt unga, blå fjärilslif här nere, där
året icke vet af någon vinter; det var hennes
öde. Det som sker, det måste ske; så lydde
den stora trösteformeln, när de inre stormarna
skakade upp dödvattnet i hennes själ.
* *
— För öfrigt — tillade hon — har jag sett
er en gång sen jag lämnade Sverige. Ni var
med den lilla pyckelryggiga målaren (Skånberg),
som brukade gå hos er. Jag såg er i det stora
ödsliga stationshuset i Köln, Det vàr vinter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
