Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
Många gånger har jag varit med om att dels
dirigera, dels anordna utställningar i Ryssland.
När jag tänker på den festliga glans, som
omgaf utställningen i Wien och i Paris, tänker på
den lysande nordiska gästfrihet, som utvecklas
vid utställningarna i Köpenhamn och Stockholm,
den nationella lyftning de förde med sig, huru
det hela artade sig till ett de respektive folkens
klang- och jubelår, där hvarje den
anspråkslösaste medborgare kände sig ansvarig för det hela,
då är värkligen skillnaden mellan de ryska och
de nyssnämnda utställningarna i ögonen fallande.
I Ryssland är det några entusiaster, ettusen
tschi-novnikar och en kejserlig höghet eller
storfurste, tronande högt uppe på ett molnhöjdt Nebo,
som står för det hela. Det rör icke nationen,
icke folket, det är och blir en byråkrattiställning,
som börjar i ministerierna och slutar i
ordenskapitlen. Emellanåt under arbetets gång
skingras dunklet kring Nebo, och där stiger ur
molnens värld den kejserliga högheten, kanske
öf-verguden själf, för att se hvad som göres och
gjorts. Då stängas utställningens portar och
dörrar, soldater och polis gå sin vaktgång,
medan de allerhögsta se på folkets händers verk.
Så var det 1882, så var det 1902. Huru
him-melsvidt olika i Frankrike, Danmark och Sverige,
där statschefer och ministrar togo del i allt och
gjorde värdskap på nationens stora hedersdag.
Vid en af de större utställningarna i Ryss-
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
