Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
land, på en af de stora dagarna, då berget Nebo
öppnade sig och visserligen icke de allra högsta,
men i alla fall någon af dii minores steg ned
ur molnens världar, följd af en talrik svit, såg
jag bland de utvaldas skara en rikt uniformerad
herre, som icke var någon Apollo, och vid hans
sida en magnifik, ståtlig blondin, huld som en
Afrodite. Hon log redan på håll emot mig ett
löje som tycktes säga: Nå känner ni inte igen
mig! Jag är ju Mari, jag är Gabrielle! Det var
verkligen hon. Jag såg henne flyktigt denna gång.
Veckan därpå hade vi igen en stor dag. Den
pontevedrinska fursten — i förbigående sagt den
största man jag någonsin sett, som icke visat
sig för pängar — var kommen. Han skulle
bese utställningen. Matadorerna voro i stor
uniform från tidigt på morgonen, det fejades och
putsades på alla håll och kanter. Jag satt
ensam på den finska afdelningens kontor, då en
kalfaktor anmäler att en generalska vill tala med
mig; och nästan samtidigt stiger Gabrielle in.
Hon var i den ålder som Balzac lofsjunger hos
kvinnan. Ståtlig och vacker, klädd som en grande
dame kom hon med mycken hjärtlighet emot
mig. Hon behärskade situationen fullkomligt.
Det som förändrats mest hos henne, var det
svenska uttalet; där hade insmygit sig tydliga
slaviska biljud. För öfrigt var hon verserad i
denna världens vägar, inkommen i courtoisiens
och de högre ståndens skick och bruk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
