Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
— Ni får storfrämmande i dag. Den
pon-tevedrinska fursten kommer efter frukosten, min
man är med. Fursten är en vild rökare. Ni kan
gärna ställa så till att han får röka här på
kontoret. Han samlar dolkar och knifvar, ni har
sådana här uppe, har jag sett. För öfrigt är han
poet; jag har hemtat med mig hans skådespel
„Bosporens herre". Han kallas icke majestät,
icke ens serenissimus, han är bara höghet . . .
— Nej hör nu käre Mari eller Gabrielle
eller generalskan, hvad tror ni jag bryr mig om
denne farnesiske Hercules, ty så ser den
ponte-vedrinska fursten ut. Tala om för mig huru fru
Andersson mår. Har Mari sett fru Amalias
vittnesmål i Radzivillska processen? Nå det blef
dock den där ryssen från Monaco; huru kunde
Mari besluta sig för det . . .
Hon lutade sig ned öfver bordet och midt
under kontorstiden, en stålande solljus
sommarmorgon, en morgon då ljuset föll obarmhärtigt
klart och sant öfver en omorgnad värld, talade
hon ord som tillhörde skymningsstunden, mera
lämpad för hjärtats meddelanden än en
kontorslokal vid en stor utställning.
— Ack, låt mig säga det som jag endast
sagt mig själf...
Hvad hon sade, var endast det som rörde
äfventyret i hennes lif. Dessa, de yttre dragen
äro i det närmaste värdelösa; tyngdpunkten
ligger i det inre, det personliga inre lifvet, i hvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
