Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
næus hade bådat upp den akademiska äfvensom
Sylviaföreningens sångkör; vi skulle vara med
om att (1866) inviga den ombyggda svenska
teatern. Cygnæus hade för denna högtidlighet
skrifvit en prolog, som var oklar, högstämd, och
— med förlof sagdt — svamlande till obegriplighet,
medan hans andragande på prosa i denna sak
till oss sångare var lika högstämdt som
varm-hjärtadt och klart. På hans och Pacius’ fråga
och vädjan om vi ville vara med om
invigningen af Thaliatemplet, svarade vi naturligtvis
alla ja!
Repetitionerna togo genast vid under Pacius’
egen ledning; det gällde körer ur,. Kung Karls jagt"
och „Prinsessan af Cypern". Hos Pacius fanns,
som hos alla verkliga konstnärer, något af
„Him-melshoch jauchzend, zum Tode betrübt". Sången
kunde under hans ledning gå med flammande
entusiasm och den kunde gå alldeles–—
under bänken. Var han hänförd gjorde vi
underverk. Hans hänförelse smittade alla: orkester,
sångare, sångerskor, ja, t. o. m. den olidliga
musikvaktmästar Pavén, som vid slika tillfällen
ansåg sig berättigad till ett extra rus. Var
Pacius’ humör i nedan, hans själ betryckt, ja då
kunde det gå stormigt till. Vid öfningarna till
studenthusets invigning slog han i ett anfall af
missmod igen sitt partitur, och det kom aldrig
upp mer. Vid repetitionerna till
teaterinvigningen råkade han i häftigt ordbyte med violinisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
