Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
Janne Lindberg *), så att denne, som var en
slagfärdig och munvig herre och dessutom kunde
bli arg som ett bi, gick sin väg. Men Pacius’
sinne var som den stormupprörda insjön;
vågornas svall lade sig snart, stormen gick ej på
djupet. Vid nästa repetition bad han i körens
pre-sence Janne Lindberg om ursäkt, hvilket dock
icke hindrade honom att, vänd mot oss, säga:
„ja ja, jag hade nog rätt i alla fall". Vare sig
han var ond eller han var god — det senare
var han för det mesta — så höllo vi på honom
och höllo af honom, ty där fanns i botten af
hans själ något naivt, som berörde oss
sympatiskt; och därtill kom en allt betvingande humor,
blixtlikt blottande en själens godhet och
känslornas rikedom, som icke kunde annat än tjusa
och betaga ungdomen.
Arten af hans lustighet vore det mig svårt
att definiera. Var det skälmeri, så kom det
stundom fram med en medveten pik, en point, som
slog ned där den skulle; var det groft, så kom
det fram med en bred Rabelais’sk godmodighet af
mera löjlig än skabrös verkan. Det var lustigt
att sjunga under hans ledning. Och något annat
gjorde vårt kotteri egentligen icke heller; man
*) Karl Johan Lindberg, då konsertmästare vid nya
teatern i H:fors, öfverflyttade sedermera till Stockholm, där
han värkade vid Musikaliska akademin och hofkapellet. Fader
till skriftställarinnan Elsa Lindberg-Dovlette och violinisten
Sigrid Lindberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
