Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
Topelius. Första versen, melodisk i och för sig,
hade af Pacius försetts med en underbart mjuk,
sångbar, om violoncellmusik påminnande melodi,
som lydde:
Dagas, dagas dunkla skugga!
Ljusna åter! flydda vår;
Låt ur vintermolnen dugga
Glädjens halft förgätna tår.
Ändlöst, ändlöst, öfver landen,
Öfver hafven öfver stranden,
Bort mot fjärran himlaranden
Ett oändligt jubel går.
Vi studerade våra noter och togo genast itu
med repetitionen. Senare skulle vi få ett nytt
parti af kantaten allt efter som den blef färdig.
Repetitionerna flyttades för öfrigt upp till
solenni-tetssalen; plågsamt nog, ty man frös den tiden
svårt i den stora aulan, som öfverhufvudtaget
var mycket vanvårdad. Ett extra obehag var att
den ofvannämnde musikvaktmästaren, det vida
bekanta originalet Pavén, Pacius’ allt i allom
och på samma gång hans kors och plåga, var
en fullt utbildad alkoholist och därtill en grym
tyrann.
Det andra partiet af kantaten var
arrange-radt för bas och tenor — vill jag minnas — och
orden lydde som följer:
Herrskade hugstor
I fordomtima
Järnfast hjälte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
