Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
lingvistiskt Det rent finska elementet i hans nya
fädernesland var för honom ett stort X. Jag
antar att han, likasom alla samtida, med tro på
Runebergs, Topelius’ och Lönnrots diktning var
färdig »jurare in verba magistri" på den finska
förträffligheten och hederligheten åt alla håll.
Han stod jämte sin tid (och vår tid till 1900) på
toppen af en pyramid, hvars bas var en fast
idealism, en orubblig tro på vårt samhälles inre
styrka, ja t. o. m. homogenitet. De stora
bortgångna må prisas lyckliga att ha fått gå hädan
i tid, att ha sluppit upplefva hvad vi fått se och
erfara.
Af finskt nationella melodier har Pacius, så
vidt jag begriper och känner hans musik, ej
begagnat någonting annat än runomotivet till
Hel-kas kvarnsång i »Prinsessan af Cypern:
Fordom var jag röd om kinden
o. s. v.
Pacius kunde också knappast vara finskt
sinnad, ty han var, i motsats till flertalet tyskar
jag känt, en ifrig skandinav. Också kom han ju till
oss icke direkt från Tyskland, utan från Sverige,
där han, som bekant, varit medlem af hofkapellet
och kammarmusiker hos kronprinsen, sedermera
konung Oscar I. För öfrigt bör man minnas,
att hans fädernestad Hamburg i hans ungdom
ej var den tysk-judiska stad den nu är. Utan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
