Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
önskade påminnas om att han varit målare.
Träffade han på bilder eller teckningar, som han
utfört i sin ungdom, försökte han komma öfver
dem för att förstöra dem. Jag har en gång själf
varit med om en slik autodafé i hans ateljé i
Rom. Han sade, att han städade, precis som
Falkman. Att hans målningar, om de också voro
vida förnämligare än Falkmans, måste ha varit
väl obetydliga, framgår af att jag, som dock har
ett starkt ögonminne, icke med säkerhet minnes
något konstverk af hans hand. Hans namn
nämnes icke ens i „Danmarks Malerkunst" af
Ch. A. Been.
Men minnes jag honom också ej som
målare, så minnes jag honom desto bättre som
människa. Han var, som sådan, främst rastlöst
ifrig. I Rom och på hela den umbriska resan
låg det öfver denna ifver och rastlöshet därtill
ett drag af oro. Jag har senare sett detta drag
af oro t. o. m. hos den flegmatiske Falkman och
jag har förstått det så: missnöjd med den bana
han valt, med sin förlorade tid och sitt
konstnärsskap, som ej lofvade mycket för framtiden,
kastade han sig med feberaktig ifver öfver allt,
som blott behöfde göras, som såg ut som
arbete, som kunde blifva ett surrogat för hans lif.
Huru var han ej outtröttlig, som den själfbjudna
resehjälpen, på vår ofvannämnda resa. Det var e|
värdt att försöka lätta hans börda. Hvilken möda
gjorde han sig ej för vännen Langes skull, skaf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
