- Project Runeberg -  Människor som jag känt : personliga minnen, utdrag ur bref och anteckningar / Femte delen /
95

(1904-1914) [MARC] Author: Jac Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

95

mare. Dessa sympatier, dessa känslor hade hos
mig vuxit upp i Fänrikens och Fältskärens klara,
höga och varma atmosfär. Jag såg på kriget som
ett rättfärdighetskraf, och där passade det
komiska icke rätt väl in.

Då kriget mellan Frankrike och Tyskland
bröt ut, voro alla de nordiska folkens sympatier
på Frankrikes sida. Danskarne, som än i dag
ej glömt 1864, voro naturligtvis mest begeistrade
iör Frankrike. Krohn talade om att han,
likasom alla danska officerare, befallts att hålla sig
beredd, och hans öfvertygelse var, att om de
ivå striderna vid Wörth och Weissenburg
utfallit till Frankrikes förmån, Danmark utan
tvifvel förklarat Preussen krig, därtill drifvet såväl
af den allmänna folkstämningen som af de
enskildes bittra minnen.*) „Det var högtidliga,

*) Det är bra, att fredsvänner finnas. Alla idéer och
tankeriktningar böra finnas företrädda i lifvet, och förvisso är
arbetet för freden ett ädelt verk. Jag ville för min del ej
höra till denna fromma skara, åtminstone ej i Sverige, på
andra villkor än „para bellum." För de svenska
fredsutopisterna med deras barnsliga tro på traktaters och
överenskommelsers bestånd ville jag rekommendera Tom II
„Origi-nes diplomatiques de la guerre 1870—71." Jag ber dem
•studera kapitlet » Pourquoi Napoleon III laissa écraser le
Danemark/ Det är upprörande att läsa, huru Drouyn de Lhuys,
iranska ambassadören i Köpenhamn Dotezac och Russel i
London sveko allt, som traktaten af 1852 förband dem till.
Danmark fick hålla till godo med frasen: ,Les événements
changent, et avec eux les résolutions".

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:26:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jagkant/5/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free