Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
hans ögon glimmade, hans läppar sköto långt
ut och han utbrast: „De stockholmske Urehöns,
de ä sgu better." Gubben var en stor och fin
gurmet. Jag ville nu glädja honom med att, då
jag en gnistrande kall marsdag reste ned till
Köpenhamn, föra åt honom en utsökt samling
af dessa högt värderade Ure- och Birkehöns
samt hjärpar och ripor.
Sällan har en gåfva jag varit i tillfälle att
ge gjort en människa mera glad än denna.
Farbror Hansen myste af förnöjelse. *Det skall
smaka! Hvem vill du träffa i vår goda stad, säg
ifrån? Vi skola spisa däjeligt och dricka ett
godt glas bourgogne."
Jag nämnde Lange, Krohn och Brandes.
„Nää. Lange och Krohn skall du träffa,
men den tredje känner jag ej."
Så blef det fest hos farbror. Där voro
skriftställaren Wilhelm Östergaard, som öfversatt några
af mina småsaker, och gamle Krieger, fordom
vid utrikesministeriet, nu pensionerad, gammal
och] grå men vaken, isynnerhet då det gällde
finska förhållanden, och så voro där Lange och
Krohn.
Finlands deltagande i den konstindustriella
utställningen i Köpenhamn var egentligen
fullkomligt onödigt. Hvilken konstindustri hade vi
vid denna tid att uppvisa. Hade det gällt en
skolutställning, en hygienisk, en etnografisk,
hvad som helst, men konstindustri! Vid sidan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
