Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
af Danmarks porslin och möbel, Sveriges
fajanser, smiden och broderier voro vi slagna till
slantar. Men där var intet att göra. Kejsarinnan
ville det — och för henne voro vi och äro det
än i dag färdiga att göra det omöjliga. Allt
och alla ville vara med, vantar från Kajana,
mockasiner från Lappland, puukkoknifvar, allt blef
nu rned ens konstindustri.
Vid middagen sade jag allt detta åt värd
och gästerna, inneslöt utställningen och mig själf
i deras välvilja — jag hade nog ej gjort det,
om jag vetat, huru stor den danska välviljan var.
Mina danska vänner togo utställningen om hand
på ett sätt, som öfverträffade alla förväntningar.
Krohn sände vänligt sinnade tidningsreportrar på
mig. Östergaard, som fått del af fakturorna för
att kunna skrifva de finska och svenska namnen
rätt, skref en dundrande reklam, som till min
stora förargelse ingick i tidningen, medan
utställningsföremålen ännu lågo i hamnen. Det var
en vänlighet, som höll på att göra mig utom
mig. Frånsedt, att där var litet politik med i
spelet.
Att det hela blef någorlunda drägligt, därtill
bidrogo Östergaards och Krohns suggererande
artiklar men främst den omständigheten, att man
icke trott Finland mäktigt ens en utställning sådan
den var. I det stora folkmedvetandet höll man oss
i det närmaste i nivå med grönländarena. Det
var då! „Har de Pianon i Finland", frågade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
