Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
mig en gång en ung dam. Vidare bidrog den
omständigheten, att den Stieglitz’ska skolans i
Petersburg verkligen vackra utställning låg så,
att den ohjälpligt togs för att vara finsk, så
mycket mer som samma svenskatalande vårdare
skötte om det hela och den ryska skylten
saknades.
Men var vår utställning sådan den kunde
vara 1888, så hade den en sak framför de andra:
där fanns ett svalt rum med mjuka, bekväma
möbler. När de kungliga och särskildt när
drottningen, som ofta besökte utställningen, voro trötta,
sade de: „Nu gå vi till herr Ahrenberg." De
gjorde det, så mycket hellre som Krohn
underrättat mig om att drottningen gärna ville ha ett
glas friskt sockervatten, hvilket för hennes räkning
alltid fanns till hands i vår afdelning och som
bjöds henne, innan hon begärde det.
Drottning Louise var alltid vänlig, alltid
drottning. Hon underhöll sig då och då med
mina barn, talade om sina egna barn i
„Petters-burr." Hon tyckte om det finska hörnet och dess
puffstolar, hvilket föranledde mig att hos
kejserliga senaten anhålla om rätt att öfverlämna
möblerna åt henne som gåfva. Genom senator L.
Mechelins vänliga medverkan tilläts detta, och
största delen af det finska hörnet flyttades till
Fredensborg, hvilket senare gaf anledning till
många inköp för drottningens räkning af finsk
dubbelväf m. m. Själfva ceremonin, öfverläm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
