Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Henriette Rebecca Jacobson.
Min stackars vackra vän Henriette Jacobson!
Du har varit död i mera än trettio år. Din
oroliga, fladdrande själ har, som du själf trodde,
gått upp i det stora alltets själ. Det fina, vackra,
ack, så vackra omhölje, i hvilket denna själ
brann och förbrann, har för länge sedan
förmultnat i jordens sköte. Gör jag väl rätt i att
åter väcka upp dig ur glömskans ro för att
skänka ditt minne det efemära lif en bok kam
ge? Dock, när jag engång börjat väfva på den
mångbrokiga tapet, hvars bilder återge mitt lifs
förgångna år, kan jag ej undvara den lysande
röda färg du gaf några af min ungdoms solljusa
skiften. Då därtill kommer, att alla som engång
stått dig nära, alla, utom jag, som skrifver dessa
rader, äro borta, så tror jag, att man ej skall
döma mig alltför strängt, om jag ger några
bilder af de dagar, då du i ett skimmer af fägring
och sorg korsade min lefnadsväg.
Vårt minne är ett tafvelgalleri öfver våra
lef-nadsdagar. De vackraste och mest lockande taf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
