Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
lorna borde vara de, hvilka föreviga (jag kan ej
säga försinnliga) våra af nyttig verksamhet mest
upptagna år. Det är icke så. Rannsakar man
sig själf och är uppriktig, så är det icke de
taflor, där arbetet och förståndet varit med i det
första planet, utan de, där känslorna och
nerverna varit de verksammaste förmedlarena af
våra intryck, det är dessa taflor, som ännu i
ålderns höst bevara sin glans i den stora
förblekningsprocessen.
Ett enskildt lifs drama verkar måhända
starkare på den utomstående, ett lifs lyrik däremot
på individen själf. Utan tvifvel har enhvar, som
lefvat en längre tid, observerat, att hvarje
människa, med hvilken man blifvit mera än flyktigt
bekant, gjort och gör ett intryck af en viss
konstant färg. För mig står sedan åratal Henriette
Jacobson, ja, själfva namnet i dallrande blekgult
och rosa.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
