Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
sträng, gick jag till honom, och där gick jag I
ett par timmars tid sida efter sida igenom
verket, hörde honom yttra sig om hvarje särskild
bild. Det var en kritik, som, då han talade
fritt, besatt samma finess och djup, som då han
skref, men bars af en större lifaktighet och värme.
Huru han kände de tre grundfaktorer för verket,
realiteten, d. ä. krigets historia, den idealbild
Runeberg skapat och Edelfelts bildverk, angående
hvilket han, liksom jag själf, höll för, att det på sina
ställen närmare ansluter sig till realiteten, d. ä.
historien, än till dikten. Ännu en gång var
Estlander den han var på 80-talet: djup och
öfverlägsen. När jag varm och rörd gick från honom,
tackade jag honom för denna oförgätliga stund,
men bad honom icke misstycka, om jag ej i
hvarje detalj följde hans anvisningar, ty
förläg-garena måste också ha ett ord med i laget.
Han svarade vänligt: „Hvad jag säger, lär
ju numera ej betyda något bland herrar
konstnärer; en af de främsta har ju t. o. m. påstått
att jag „hatat konsten hela mitt lif."
„Kära du, man blir alltid sårad djupast, där
man älskat mest. Konstnärer äro momentets
barn, dem bör man ej räkna så noga med."
Nu sattes saken i gång på allvar. Prof på
dikter såväl som bilder trycktes, och då de tyska
förläggarena ovillkorligt fordrade reklam, hyrdes,
för omkring 500 mark, en litterär trumslagare,
som ställde till ett väldigt oljud i alla möjliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
