Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
Den 14 juli tidigt på morgonen ringde det
på min dörr, och in trädde en blek, magerlagd
tyskryss och presenterade sig med ett öppet
bref som herr Diedrichs, furst Obolenskis
facto-tum. När han knäppte upp sin paletå, såg jag,
att han bar en hel del utmärkelsetecken, af hvilka
jag tyckte mig känna igen det på en protestants
röck helt visst malplacerade korset för ortodoxins
.utbredande.
Herr Diedrichs intog, efter hvad jag kunde
sluta mig till, en högst kuriös ställning i furstens
följe. Han var nämligen en art privat detektiv,
hade mycket att göra med polisen och
gendarmerna, tycktes vara chef för furstens
bevakningspersonal, hans mellanhand med tidningarna (d.v. s.
han ville gärna vara det), sist och slutligen var
han chef för ryska teatern i Helsingfors. Om
honom kunde med fullt skäl sägas, att han var
„anställd för särskilda uppdrag", som den
officiella titeln lyder. *)
Han anhöll hos mig, att jag skulle följa
honom till generalguvernörens villa Bjälbo för att
på platsen installera hans tjänstepersonal, hans
köks- och stallsbetjäning. I egenskap af
bostadens arkitekt gick jag ned och fann på gatan
utanför min dörr en hel karavan af åkare och
*) Samme man, som under storstrejken ansåg sig ha
spelat en viss roll, så betydande, att han öfveransträngt sig
iill den grad, att han sjuknade i lungsot, hvarför han anhöll
om och fick — efter några års tjänst — en finsk statspension.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
