Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
skönt, huru upplyftande det kändes att spela för
publiken i det dåtida Helsingfors. I själfva
verket, vi afgudade Frithiof Raa och hans hustru
Charlotte, född Forsman, vi beundrade
Gustafsson, Lagerqvist, Pousette, Åhman m. fi., och huru
vi voro betagna i fröken Augusta Grabow, Hilma
Tengmark och Helga Frankenfeldt, ja, det har i
själfva verket i traditionen bevarats för yngre
släkter.
Det var förstås i teatervärlden jag träffade
Kaarlo Bergbom — han hette den tidén Karl
Johan och var för öfrigt i slutet af 60-talet, så
märkvärdigt det än låter, medlem af svenska
teaterns direktion. En dag sökte han upp mig, där
jag satt med mina kusiner i en första radens
loge, presenterade sig och anhöll om min
medverkan vid en scenisk föreställning. Han
behöfde mig i en tablå som en italiensk pifferaro
efter en tafla af den tyska konstnomaden R.
Reinhold, som vid denna tid vistades i vårt land
och väckte allas vår hänförelse både genom sin
konst och sin person*). Hvar och för hvad
ändamål jag debuterade minns jag ej, men jag
minns, att jag under Bergboms egid blef rakad
för första gången i mitt lif, koafferad och
sminkad samt klädd i för klimatet väl tunna kläder
och att jag låg på en fårskinnsfäll i ett italienskt
landskap. Bergbom skötte om mig som en „mam-
*) Z. Topelius har ägnat honom ett högstämdt kväde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
