Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271
ma*, och jag vill minnas, att han med
anledning däraf äfven länge fick bära detta smeknamn
i vår krets. Ett par gånger har jag senare med
honom som instruktör beträdt tiljan i denna enkla
tablåkonst, så omtyckt i det dåtida Helsingfors
(se för öfrigt dessa minnen: A. Edelfelt).
Från denna tid visade Bergbom mig mycken
välvilja, omhuldade mig, då det passade i
stycket, blef min andliga mentor i dramats värld.
Han förmådde mig att läsa Heines dikter,
förledde mig att skrifva vers, ja, hade till ännu den
godheten att gå igenom mina knaggliga
versfötter.
Att han skulle ha varit finsktsinnad —
fen-nornan — vid denna tid, kom jag knappast att
tänka på. Han hade ju skrifvit sitt stora drama
„Pombal och jesuiterna" på svenska, han talade
en finska, som lät som när en tysk lärt sig att
tala finska. Han skorrade också; hans s-ljud
voro mjuka såsom s i franskan mellan två vokaler.
I den dåtida robusta finskan, som var folkspråket
rätt och slätt, lät detta icke bra. Sedan dess ha
vi i vårt land hört en teaterfinska, som åtminstone
enligt mitt tycke låter icke så litet tillgjord. Där
är, tyckes det mig, en återklang af Bergboms,
för honom naturliga uttal af det finska språket,
som ger det hela en något fadd och söt klang,
oförenlig med språkets själ. Den finska Bergbom
talade lärde han sig först i sin mannaålders dagar.
Kaarlo Bergboms yttre person förändrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
