Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
275
första verkliga partimänniska i språkligt afseende,
som jag lärt mig känna. Jag kände ju
fenno-manska koryféer, såsom Julius Krohn, Fanny
Chur-berg och hennes broder, men den förre var mjuk
och undfallande, de två senare paradoxala i sina
uttalanden. Emilie Bergbom var den första, som
satte sakerna på hufvudet för mig på, så att säga,
ett rätt vederhäftigt sätt. Politik, litteratur,
societeten personligheter, den lärda världen —
särskildt Estlander — allt såg och bedömde hon
ur den diametralt motsatta synpunkt jag hört,
sett eller tänkt dem bedömda. Allt detta
målmedvetet, ampert, skarpt, stundom till och med
hårdt. Så ung och oerfaren jag var, såg jag
tydligt — hvem som helst såg det — att här
var en vilja, som. visste hvad den ville och
förstod att sätta denna vilja i verkställighet.
I detta hus träffade jag en ovanligt
sympatisk och konstförståndig ung man, Oskar af
Heurlin, numera död, med hvilken jag ännu
många år efteråt underhöll vänskapsförbindelser,
vidare skriftställaren Emil Nervänder (hans
psev-donym var då Emlekyl), tvenne älskvärda bröder
Wahlström, Emil Aspelin, numera professor, den
kände finske skådespelaren Gröneqvist (kallade
sig sedermera Vilho). Spinnsidan var mycket
litet företrädd i Kaarlo Bergboms umgängeskrets.
Utom fru Raa, sin tids mest betydande svenska
skådespelerska utanför den kungliga scenen i
Stockholm, minns jag endast fröknarna Hanna
Snellrnan och Ellen Nervänder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
