Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
som hart när fört vårt land till afgrundens rand,
det hade jag dock aldrig trott, ty jag förlitade
mig fast på Runeberg och Topelius. Men låtom
oss återvända till Kaarlo Bergbom.
Orsaken till att jag kom in i det bergbomska
hemmet var den omständigheten, att jag skulle
hålla ett föredrag i estetiska föreningen „om
humorn". Detta uppdrag var för mig mycket
svårt, och då Bergbom fick del af mina
bekymmer, bad han mig komma hem till sig. Han
hade litteratur, han hade själf behandlat
samma ämne, och nu lade han ut saken för mig.
Därmed var jag introducerad i detta hem, ett
af de mest bildade i hufvudstaden vid denna tid.
Bergboms bebodde ett stort gammaldags
trähus i palladio-stil vid Unionsgatan, icke långt
från Observatorieberget, med stora, soliga,
luftiga, enkelt möblerade rum, i hvilka man trifdes
förträffligt. Hans fader senatorn, som jag ej
minns mig ha sett, bodde i ett par af de inre
rummen i våningen, öfver hvilken systern Emilie
Bergbom härskade absolut enväldigt. Hon
representerade för öfrigt energin och den manliga
kraften i detta hus. Husmodern hade dött för
många år sedan; fröken Emilie hade af
omständigheterna i unga år tvungits taga hand om hem
och hushåll. Det kan sägas om henne: hon
„föddes äldst bland syskon alla, däraf lärde hon
befalla". Klok, redig, kall, där brodern var
drömmare, inåtvänd och varmhjärtad, blef hon den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
