Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drade år, under den tiden har stilriktningarna i
Tyskland växlat minst trenne gånger.“ Det ligger
en viss sanning i detta yttrande äfven för
vårt vidkommande. Vi ha Bassi-Engels klassiska
stil, förfallsperioden och Höijer-Sjöströms skola
att räkna med under det 19:nde seklet.
Värdet af den nya stilen får emellertid ej
underskattas, om också alli hvad den bjuder i
teori som i praktik ej är absolut nytt. Det gäller
hvad Diderot sagt, „L’humaine fantaisie ne
peut rien concevoir qui n’y soit." Vi som stå
den nya stilens lifsyttringar så närä, kunna ej se
sammanhanget mellan det framfarna och det
som nu är, Vi kunna endast otydligt följa
dess spår från Labrouste’s teorier, (bibliotheque
S:t Genevieve i Paris). Ruskins skola (Hvad
Venedigs stenar lära) tili Tyskland med Darrnstadt
och Wienerskolan, samt åter tili England och
Amerika. Vi veta som redan nämnts, att realism och
nationalismen stätt vid dess vagga. Då vi i
Finland äga tvenne nationaliteter, den finsk-ugriska
och den skandinavisk-germanska, har den
nya stilen hos oss faktiskt haft tvenne olika
riktningar. Jag päminner om den äldre, den karelska
perioden i vår konstindustri och vär arkitektur,
af C. G. Estlander kallad „näfverkulturen“,
ohygglig i äminnelse. Den ville bygga pä motiv
ur det finsk-ugriska arfvet. För närvarande är det
det skandinaviska arfvet som frestar; den danska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
