Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tegelarkitekturen, den svenska högrenässansen
med brutna tak, breda fönster, få men starkt utmodellerade
ornament göra sig gällande och ha
sinä beundrare. Det allra sista stadiet visar en
viss benägenhet att återtaga empirens teorier
och former, allt detta förstås omstöpt och själfständigt
behandladt ofta med den smak och originalitet,
som utmärka flere bland vära främsta
arkitekter. Tvenne af dem, L. Sonck och E. Saarinen,
skulle förtjäna sitt eget kapitel, ty de gå
sinä egna vägar, men det kapitlet hör ej tili
Theodor Höijer.
Det är sant att de former, i hvilka Th. Höijer
fann utlösning för sitt konstnärliga skapande,
länge stätt i läg kurs hos vår allmänhet. Likadant
är fallet med hans färg. Vi älska nu de svala
bleka, ja kalla tonerna från Ludvig XV:s tid,
och finna de varma, röda, bruna och den mättade
blä färg hän använde mindre tilltalande. Men
det är icke vår tid, som är satt tili domare öfver
hans konst, vi stä honom alldeles för närä. Den
generation, som kommer efter oss, skall med
större oväld fälla ett omdöme öfver hans lifsgärning,
och denna har: förvisso värit betydande
äfven i fräga om sin utsträckning. Jag
vill förlikna hans personlighet med magnetens
kraftfält. För man en magnet tili en massa på
ett papper utströdda järnfilspån, sä finner man,
att dessa alla dragna af magnetens kraft intaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
