Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min hustru och jag lämnade Takanen, som
tack väre sin medfödda naiviiet och folklighet
kunde handskas med de stora, grymma barn
romangolerna voro för fyratio år sedän, och
gingo ut för att se Tivoli på närmare håll. Sedän
vi vandrat genom kaskadområdet, sett tempelruinerna,
de gamla grafvarna, det nya fallet, de
två magnoliorna och den berömda myrten- och
rosenhäcken, beundrat den härliga naturen, plottrat
bort alla våra slantar åt tiggare och guider,
gingo vi ned för de fuktiga trapporna tili Sirenernas
underbara grotta. Här funno vi oväntadt
Alex. Carlsson med sin siren Sabina. Mötet var
litet enerverande å båda sidor, tills Sabina med
ett ljuff „addio caro mio“ skyndsamt retirerade,
hon skulle bort för att hälsa på föräldrarna.
Från Sirenernas grotta kommer man tili
en mycket liten terrass med en gudomlig utsikt
öfver Sibylla templet högt uppe och därunder
det sä kallade nya fallet[1]. När vi äterkommo
med Alex. Carlsson tili loggian, stod Takanen med
sin härliga nakna, guldbruna pojkbyting och modellerade
i vax på nägot, som många år senare
fullbordadt efter en annan modell blef
hans lustiga „Amor pinande hjärtan", nu i marmor
i konstföreningens galleri. Den lilla vackra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
