Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nade nothus från Melko storhetstid, det är frän
lurendrejeriets tid. Högre upp de blågröna tallarna
mellan mosslupna hällar, öfver det hela en varmblå
sommarhimmel.
Sedän vi samlat grönlök nog för att koka
alla skärets idar och bland annat stött på något
som jag aldrig förut sett i Helsingfors skärgård,
strandpiparens tarfliga och värdslösa bo midtbland
småsten och torkade alger, skulle vi gå
hem. Vid bryggan voro vi alla i tillfälle att taga
del i ett högst löjligt uppträde. De två kuddorna,
som i fråga om mjölk strejkat, skulle i hvar sin
ekstock ros öfver hafvet tili en angränsande ö,
tili bättre bete. Men det ville kuddorna ej på
några villkor. Det kan ej af mig beskrifvas, men
såg urkomiskt ut, när den manhaftiga dejan sprang
med uppskörtade kjortlar efter de gensträfviga
kreaturen. I ett nu voro barnen och hunden med
i jakten, Stigell likasä jämte hans hund. Man
gjorde krumsprång mellan hällarna på stranden,
alltunder skrik, nojs och ett alla och enhvar
smittande skratt.
Denna episod gjorde ett sådant intryck på
Stigell, att hän beslöt föreviga den i ett konstverk,
en lång relief ä la Alexander tåget, den
skulle heta Oxiaden. Att börja med tecknade hän
den, otympligt som flertalet skulptörer „inte
kan jag se i pian, jag ser rundtomkring“ plägade
hän säga. Teckningen tili Oxiaden eller „Längtan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
