Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Arboga riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom till innehållet otillfredsställande. Hvad särskildt hertigen
beträffar, ogillade han densamma, emedan han ej erhöll titeln
riksföreståndare. Han tillkännagaf ock för konungen, att han ej ärnade låta det
bero vid den af honom vidtagna anordningen utan, som han förut
antydt, hänskjuta frågan till ständerna, om konungen ej villfor hans
begäran. ”Reser Eders Maj:t — skref han till konungen — utan att
undersåtarna veta af hvem och huru de skola regeras, befrukte vi, hvad
därefter följa vill, och hafve Kongl. Maj:t detta till varning ej velat
lämna obemäldt.”[1]
Sigismund lät emellertid ej varna sig utan reste sina färde. Det
dröjde en tid, innan hertigen satte sitt hot i verket. Då han ej af
konungen erhållit riksföreståndares titel och makt, vände han sig till
rådet med anhållan därom, och detta såg sig äfven föranlåtet att, huru
mycket det än stred mot dess planer, gå hans önskningar till mötes.
Den 2 september 1594 ingick det med hertigen en förening, enligt
hvilken det erkände honom som sin förman och rikets föreståndare,
hvaremot han förpliktade sig att vid afgörandet af rikets angelägenheter ej
gå rådet förbi.[2] Därmed hade hertigen och rådet på egen hand och i
fullkomlig strid mot konungens bestämmelser ordnat interimsstyrelsen
samt åvägabragt en nationell regering, som de båda, ehuru med
väsentliga olikheter, velat upprätta. Huruvida den nya regeringen nu skulle
lyckas realisera sitt program: tillvaratagandet och skyddandet af
Sveriges religiösa och nationella intressen utan att fortgå på den väg, den
beträdt, berodde helt och hållet på om konungen skulle kunna
förmås att gifva sitt bifall till den vidtagna anordningen, men såväl
rådets som hertigens ansträngningar i den riktningen visade sig vara
fruktlösa. Visserligen hade rådet för att kunna försvara sitt
handlingssätt och minska dess revolutionära karaktär i den fullmakt, det
utfärdat för hertigen, förklarat, att den var ställd på kongl. Maj:ts
ytterligare förklaring[3], det ville på detta sätt liksom lägga afgörandet i
konungens hand, men Sigismund insåg mycket väl, hvad handlingen i sig
innebar, nämligen ett intrång i hans kungliga makt och myndighet,
ett försök att med kasserande af hans beslut omintetgöra det
förvaltningssystem, hvarigenom han afsåg att neutralisera den honom
aftvungna försäkringen. På hertigens och rådets skrifvelser med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
