Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Arboga riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
straffas enligt Sveriges lag. En dylik åtgärd föreslogs äfven af
prästerna; de ansågo dock, att den ej borde tillgripas, förrän det visat sig,
att förmaning icke hjälpte.[1]
Som vi finna, utföllo ståndens svar på ett sätt, som hertigen ej
kunde vara nöjd med. Visserligen betygade de sin lojalitet mot
Söderköpings och andra beslut, men de åtgärder, de föreslogo till
missförhållandenas afhjälpande, voro ingalunda af den omfattning och
beskaffenhet, hertigen önskade. Hvad särskildt regeringen beträffar, så
framhöllo både präster och borgare, mellan hvilkas svar ju största
öfverensstämmelsen rådde, gång efter annan, att vid styrelsens utöfvande borde
samverkan äga rum mellan hertigen och rådet. Kraftigast
framställes krafvet därpå i prästernas svar. Djärft erinrade de hertigen om
att också han borde ställa sig Söderköpings beslut till efterrättelse och
ej söndra sig från rådet. Ej nog härmed, i den inledning, hvarmed de
försett sitt svar, uttala de starka tvifvel, om ständerna ägde
befogenhet att fatta beslut, då rådet ej var närvarande.[2] Det var endast vid
betraktande af rikets “anliggande nöd“, som de läto dessa sina
betänkligheter fara. Några dylika betänkligheter uttalade väl ej borgarna,
men i en till deras svar fogad slutpåminnelse framhöllo också de
såsom en hela riket vidkommande angelägenhet, att hertigen försonade
sig med rådet.[3] I princip var äfven adeln af samma åsikt, men den
gjorde ej något bestämdt yrkande.
Hade full enighet rådt bland ständerna, så lider intet tvifvel, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
