Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Arboga riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hertigen sett sina planer med riksdagen korsade, men nu skönjes i de
ofvan anförda svaren en viss divergens — man jämföre prästernas och
böndernas — och hvad som var viktigast: flertalet af bönderna och väl
äfven af ständerna hade söndrat sig från de öfriga och underhandlat
särskildt med hertigen. Enligt ofvan citerade berättelse[1] lät hertigen den 25
februari, då ständerna voro tillhopa i bond-kyrkan, genom sina
tjänare tillkännagifva, att han ville “ställa tal“ till allmogen allena; han
ville gifva svar på de punkter, allmogens fullmäktige till honom
öfverantvardat. Det var en hel del kraf, de framställt, och dessa gingo i
en helt annan riktning, än den, de nyss anförda svaren angåfvo.
De började med en begäran, att hertigen skulle beskydda dem
(bönderna) mot allt öfvervåld och all oförrätt, och bådo honom därefter, att
han icke skulle söndra sig från dem. Sedan de på detta sätt antydt, att
de i hertigen sågo sin beskyddare, vände de sig med anhållan till
honom, att han skulle afhjälpa angifna missförhållanden. De bådo honom
förhjälpa därtill, att det myckna, som var bortförlänadt af kronan,
blefve kalladt tillbaka samt att han skulle förhindra, att adeln och dess
tjänare foro landet kring med “själffarne bref“ (postvapen) och
tilltvungo sig skjuts.
Men bönderna stannade ej vid att göra sig till målsmän blott för
egna intressen; de framkommo äfven med kraf, som berörde det
allmänna, och härigenom blefvo de i tillfälle att uttrycka just, hvad
hertigen önskade. De gåfvo honom därigenom anledning att framställa de
förslag om åtgärder, för hvilkas vidtagande han sammankallat
ständerna. Så anhöllo de i tredje punkten, att hvar några “landsljugare“
funnes, som drogo landet kring, ljögo för allmogen och talade
föraktligt “emot Upsala, Söderköping och den förening “här“ kan “gjord
och besluten varda“, så skulle de antastas. Märkligast är dock den i
sjätte punkten framställda begäran, att de, som söndrat sig från riksens
“allmänneliga förening“[2] och icke blott själfva hållit sig borta från det
pågående mötet utan äfven “undsagt“ allmogen, som begifvit sig dit,
måtte bekomma tillbörligt straff, “till lif, stegel och hjul“.[3]
Det var således en formlig partiförföljelse, som bönderna ville
bringa å bane. Uttryckligen säges i sista punkten, att de ej åsyftade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
