Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Verkställandet af Arboga beslut i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ock, att adeln ifrån Småland ej hörsammat sista riksdagskallelsen[1]. Det
låg nära till hands för hertigen att misstänka, att de båda bröderna skulle
söka uppväcka oroligheter i Götaland, helst de därvid ansågos kunna
räkna på understöd af den tredje brodern Erik Gustafsson, hvilken,
som bekant, var ståthållare i Västergötland.
Med denne befann sig också hertigen på spänd fot, emedan han,
ehuru medlem af rådet, söndrat sig från detta och hertigen.
Söderköpings beslut hade han trots upprepade anmaningar ej bekräftat,
hvarför hertigen ock hotat honom med afsättning. Till någon sådan åtgärd
kom det emellertid ej, emedan han ej direkt motsatte sig hertigen,
tvärtom gaf han gång efter annan löfte om att afgifva den äskade
bekräftelsen, ett löfte, som han dock aldrig tänkte infria.[2] Efter brytningen
mellan hertigen och rådet ändrade han emellertid hastigt taktik.
Liksom detta uteblef han från Arboga riksdag; han inlade t. o. m. en
formlig protest däremot. På samma gång utlät han sig i skarpa ordalag
med anledning af ett rykte, som kommit till hans öron, att han af
riksdagen skulle blifva afsatt.[3] Att västgötaadeln ej infann sig i Arboga,
berodde otvifvelaktigt på hans inflytande.
Såsom befälhafvare på tvenne af rikets viktigaste fästningar och
adelns samt krigsfolkets synlige ledare voro Karl och Erik Gustafssöner
motståndare, som nog kunde ingifva hertigen bekymmer. En verklig
fara för riket uppstod, om Fleming i tid kom dem till hjälp.
I Sverige så väl som i Finland hade hertigen alltså talrika och
mäktiga motståndare, som voro beredda att stödja Sigismunds vacklande
tron. Något parti utgjorde de ännu icke, men förutsättningarna för
uppkomsten af ett sådant funnos. Det fordrades blott, att någon
förenade de olika elementen till ett sådant, och denna uppgift tillhörde
helt naturligt rådsherrarna, som både i följd af de ämbeten, de
innehade, och sin politiska erfarenhet syntes vara bäst kvalificerade
därtill. Allt berodde emellertid på om de ägde nog beslutsamhet och
tillräcklig enighet för att kunna öfvertaga en ledande roll under
förhållanden, som voro så brydsamma som de förhandenvarande.
Att tanken på en sammanslutning för väpnadt motstånd mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
