Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- II. Verkställandet af Arboga beslut i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hertigen ej var främmande för dem, framgår däraf, att några bland
dem vid samma tid, som hertigen utfärdade riksdagskallelsen till
Arboga, skickade ett sändebud till Sigismund för att af honom begära
upplysning om huru de skulle förhålla sig, ifall något “buller“
uppkomme i riket till följd af den “ovissa regeringen“. De hemställde därjämte,
om det icke vore lämpligt, att konungen förmanade krigsfolket och
förordnade en “viss löjtnant“ för detsamma.[1] Under det ständerna
sedan voro samlade i Arboga, sammanträffade några af rådsherrarna
på Bro i Östergötland för att öfverlägga med hvarandra.[2] Hit medförde
[1] Till det 3:dje “Om något buller upkommer i riket för den ovissa regering skull,
at vi då vele förskaffa hielp och medel sådant till at afstyra, item om förmaning till
krigzfolcket och en viss lutinant för dem som och penningeförsträckning till dem,
så hvad det första tilkommer nembligen att afvärja det, som fäderneslandet kan vara
skadeligit, dertill äre vi benägne och redebogne, uti all måtto oss någonsin kan vara
möjeligit, och ändock vi fast heller såge och önskade, at de som sådant buller synes
vele begynne, ville i tid besinna sig och afstå med det spel de nu drifva, dock medan
det icke annars vara kan, så begiäre vi nådeligen, att I uti tid vele oss derom tilkiänna
gifva, och skulle I befinna, at vi hafve både villie och macht till at försvara Eder och
alle andre, som oss trogne och rättrådige finnas, och afstyra det som vårt kiära
fädernesrike kan vara skadeligit, om en viss lutinant för krigzfolcket, effter som i råde,
synes oss aldeles vara nödigt, vele och med det förste förordna en viss man, som
dertill kan vara tienlig, men till at sättia tvenne uti hvar landzände, som krigzfolcket
skulle hafva i befallning, tyckes oss icke vara nödigt, utan dermed förstodes om
vapensyn och den tienst adelen oss och cronan är skyldig, och när vi varde oss
förklarandes om förbe:te lutinant, så vele vi och giöre den förmaning till krigzfolcket, som i
begiärt hafve, sammaledes och om den penningehielp som I begiäre för förbe:te
krigzfolck.“
Framställningen skedde muntligt, men innehållet återgifves i Sigismunds svar,
dat. Warschau den 14 mars 1597. Sko saml. M. T. XIII. öfverbringaren af herrarnas
bud var Hans Bremer. Kreditivet ibid. för honom är dat. Stockholm den 4 jan. 1597
och undertecknadt af Nils Gyllenstjerna, Erik Sparre, Gustaf Banér och Jöran Knutsson
Posse. Sedermera, den 13 april s. å., skref konungen till riksens råd ”samtlige”
och uppmanade dem att, i fall de togo saken allvarligen före, hålla sig till ståthållarne
och göra ”ett” med dem såsom ock å konungens vägnar söka vinna krigsfolket, i
synnerhet i Småland, Östergötland och Västergötland. Sigismund skref ock till
ståthållarne samt krigsbefälet och befallde dem göra rådsherrarne det mesta bistånd de
kunde. Wervings bilagor sid. 208.
Om dessa båda bref ankommit i rätt tid, hade inbördeskriget i Sverige kanske
utbrutit redan på våren 1597.
[2] Erik Sparre, Thure Bjelke, Gustaf och Sten Banér, alltså desamme som tre
år senare fingo med lifvet plikta för sina handlingar. Hist. Bibl. II sid. 315.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 20 20:25:36 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/jahertigka/0050.html
