Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Sigismunds åtgärder med anledning af Arboga riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den katolska läran.[1] Vi veta af det föregående, huru lifligt dessa
rykten berörde hertigen. Han skref till konungen och begärde
upplysningar, på samma gång som han ifrigt varnade honom för att bruka våld
mot fäderneslandet.[2] Men konungen iakttog tystnad, han lämnade
Karls bref obesvarade, och hans (Sigismunds) anhängare drogo försorg
om att ryktena höllos vid lif. Med tillfredsställelse sågo de hertigens
oro; de hoppades väl, att den skulle verka förlamande på hans
handlingssätt.
För hertigen var det emellertid af största vikt att erhålla säkra
underrättelser om konungens planer, emedan han stod i begrepp att
företaga den så länge påtänkta och förberedda expeditionen till
Finland. Han hade därför, medan han uppehöll sig i Kalmar,
låtit sin amiral Joakim Scheel[3] med ett antal skepp afsegla till Danzig
och gifvit honom i uppdrag att där skaffa upplysningar om konungens
förehafvande. Det dröjde, innan Scheel återkom; de afsedda
upplysningarna var det för visso ej så lätt att anskaffa, och möjligen har
flottan blifvit hindrad af motvind. Alltnog, hertigen lämnade Kalmar.
Juli månad ingick utan att Scheel hördes af.[4] Innan emellertid Scheel
återkommit, fick Karl underrättelse från annat håll, från konungen själf.
I skrifvelse, som han sände Karl med sin hofjunkare Henrik Nykirk,
lät han tillkännagifva, att han med sitt riksråd i Polen samt de
förnämsta ständerna där och i Lithauen så öfvervägt och beslutat, att de
icke allenast gifvit sitt samtycke till hemresan utan ock lofvat förhjälpa
därtill med råd och dåd. Han begärde därför, att flottan skulle
sändas till Danzig honom till mötes senast om “Bartolomäi“ tid.[5]
Meddelandet om konungens förestående hemkomst torde ej hafva
mottagits med tillfredsställelse af hertigen. Om han också menade
allvar med sina påminnelser, — tvifvelsutan önskade han äfven, att
konungen skulle komma — , så var dock den i brefvet angifna
tidpunkten synnerligen olämplig för hertigen. Ständerna voro
kallade till Stockholm, och han ville bland annat höra dem
angående den finska expeditionen. Rustningarna till denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
