Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Hertigens bemödande att bringa Arboga och Stockholms beslut till utförande mot de i Sverige kvarvarande riksråden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allmänhet också att söka vinna med fogliga medel, i ett af svaren[1]
tillstyrktes en beskickning; hjälpte emellertid ej förmaningar, så borde
hertigen förfara efter Söderköpings oeh Arboga riksdagsbeslut, i ett[2]
af svaren hänvisas till högmålsbalken, enligt hvilken de skulle
straffas, såsom den där reser här emot konung och fädernesland.
Prästerskapet i Växiö yrkade, att legationen, som afsändes till konungen, skulle
uppmana denne att afskaffa oredan i Finland, hvarjämte hertigen, om
han fann för godt, kunde genom en beskickning uppmana dem att
nedlägga vapen, men om hofsamhet ej hjälpte, skulle de behandlas efter
föregående beslut. Endast i tre[3] svar beröres frågan om de finska
fångarna. I Albo härads svar uppmanas hertigen för Guds skull skona
fångarna till lifvet, tills konungen kommit åter; i ett annat
öfverlämnas åt hertigen och “gemensamheten“ i Upsala att därom besluta.
Växiö stifts prästerskaps förklarade, att de, som voro fångna, borde
behandlas efter lag och hertigens försäkring.
Hertigen fann alltså ej hos de ofrälse stånden det stöd för sina
planer, som han hoppats. De af dem gifna svaren voro ju i allmänhet
sväfvande och sinsemellan afvikande. Han torde ej heller varit tillfreds
med dem. Angående Västgötarnas[4] skref han till Axel Lejonhufvud,
att han var nöjd därmed men med tillägg, att han förmodade, det
ständerna, när de kommo samman, skulle taga saken i “bättre och vidare
betänkande“.[5] Däremot torde han varit fullt nöjd med det af
dalkarlarna gifna svaret. Till dem skref han, att han lät sig deras svar
väl behaga[6]; jämte innevånarna i Jönåker och Röne härad[7] voro de
ock de enda, som på den för hertigen viktigaste frågan, den om
rådsherrarna, gåfvo ett svar, som gick i den af honom önskade riktningen.
Återstår nu att se, hur adeln förhöll sig.[8]
Som ofvan[9] är nämndt, blefvo de till Jönköping och Enköping
utskrifna mötena med adeln ej hållna. Smålandsadeln var i följande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
