Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Hertigens bemödande att bringa Arboga och Stockholms beslut till utförande mot de i Sverige kvarvarande riksråden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förnummit vara åter däruppe, erhöllo sådana svar, som voro “skäliga
och tillbörliga”.[1]
Såsom häraf framgår, förstodo rådsherrarna att på ett skickligt
sätt draga sig ur elakt spel. Med väl beräknad undfallenhet för
ständerna, särskildt adeln, som de ingalunda ville stöta, förklarade de sig
villiga att både komma till Upsala och utföra legationen. De blott
fordrade, att villkoren skulle vara drägliga. Då det nu var hertigen, som
bestämde dem, var det alltså på honom ansvaret återföll, om enighet
ej återställdes och fäderneslandet däraf blefve lidande. Ifråga om den
påyrkade föreningen häfdade de visserligen nu som tillförene, att den
var obehöflig, emedan de ej tillintetgjort densamma, hufvudskälet till
deras vägran var dock hertigens “omöjliga anmodande“.
Djärfvare och mer bestämdt än någonsin förut utläto de sig i
skrifvelser till hertigen. De bådo med sådant “alldeles omöjligt
anmodande“ blifva “förskonade“ och förklarade, att det vore dem omöjligt att
“med sådana förord“, som erbjudits, komma dit och njuta säkerhet.[2]
Hertigen insåg ock, att han handlat oklokt. Bästa beviset härför är,
att han denna gång blef svaret skyldig. Men också herrarna insågo,
att de spännt bågen högt.
Så ändade detta ständernas tredje och sista medlingsförsök med
att skiljemuren mellan hertigen och nyssnämnda rådsmedlemmar blef
högre än förut. Å andra sidan kan framhållas, att därigenom afvändes
ett värre ondt från dem. Om hertigen fått råda, hade de helt visst
blifvit “hämtade“. Deras dom hade fallit kanske redan nu, men hurudan
den än blifvit, säkert är, att den ej blifvit så sträng, som den blef två år
senare.[3]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
