Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Hertigens bemödande att bringa Arboga och Stockholms beslut till utförande mot de i Sverige kvarvarande riksråden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emellertid för dem att afgifva ett sådant svar, att de ej förverkade de
sympatier, de hade hos ständerna, och ej ådrogo sig beskyllningen att
hafva åsidosatt sin plikt mot fäderneslandet[1]. Gustaf Banér och Bjelke
ansågo sig förmodligen behöfva den erfarne och förslagne Hogenskild
Bjelkes medverkan, ty till honom begåfvo de sig, sedan de fått sig de
utskickades uppdrag delgifvet, och på Ulfåsa affattades svaren[2].
Anförande de för dem kränkande ordalagen i hertigens skrifvelse[3]
bådo de prästerna i svaret å deras skrifvelse, att de som “gode vänner
och förståndige män“ måtte betänka, huru de skulle kunna taga sig
saken uppå och bekänna, som de “vid Gud och sitt samvete“ visste
sig vara alldeles oskyldiga till.[4] Till adeln riktades en förmaning att
förekomma, det så “odrägliga villkor“ blefve “dem föreställde“. De
bådo Gud bevara sig från att sträcka sig så långt, att de “betungade
sitt samvete och befläckade sitt goda namn och rykte“. De kände sig
ock kränkte med anledning af prästernas tillvitelse, att de skulle
affallit från Söderköpings förening. De bemötte den med hänvisning till
det bref, två af dem kort förut tillskrifvit hertigen angående den saken.[5]
Legationen till Polen sade de sig alltid hafva “aktat rådsam“ och
“nyttig“, om den blefve afsänd med sådana villkor, att den lände till
enighet “mellan det kungliga och furstliga huset samt fäderneslandet till
rolighet“. Att några af rådet utförde den, funno de ej otjänligt, “dock
androm såväl som oss“. De förklarade sig i skrifvelsen till adeln vara
villiga att komma till Upsala den angifna tiden, om de blefvo förvissade
om att ej sådana tunga och odrägliga villkor blefvo dem förelagda och de
blefvo fullkomligen försäkrade af både hertigen och ständerna, att de
ägde komma “fria och feliga af och an“. Äfven legationen voro de
benägna att åtaga sig, så framt villkoren blefvo “skäliga och tillbörliga“.
Till sist framhöllo de ock vikten af att konungens sändebud, som de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
