Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Hertigen mottager underrättelse om att Sigismund var i annalkande med utländsk härsmakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erinrades särskildt, att de borde varit tillstädes och med öfriga ständer
försvarat det, som gemensamt beslutats. Deras svar lämnades
emellertid i sitt värde, ehuru det kräft ett utförligare bemötande, och
tydligt var, att de ville, det deras ord alltid skulle ligga ofvanpå.[1]
Till Finland afsändes enligt den i flera af ofvan anförda
ständersvar uttryckta önskan en beskickning. Den bestod af fyra af
krigsbefälet och hade bland annat uppdrag att kungöra och skaffa
bekräftelse på ofvannämnda bref. Dessutom medförde de en särskild
skrifvelse från ständerna till de maktägande i Finland.[2] I denna varnas
för konungens utskickade Sten Banér, Lindorm Bonde och Olof
Sverkersson, hvilka utspridt, att konungen skulle vara nödsakad att
hemsöka sina undersåtar med krig och örlig. Afsändarna af skrifvelsen
kunde aldrig tro, att det var konungens afsikt, emedan ett dylikt
förfaringssätt vore stridande emot Sveriges lag och Gustaf Vasas
testamente. Det framhölls ock, huru de genom sin söndring skulle draga
olycka både öfver sig själfva och riket, ity att de blott befrämjade de
påfviskes stämplingar. Det var att befara, att främmande skulle
“komma i dansen med“, eftersom gemenligen ske plägar, när svenske
män emellan “någon osämja händer“.[3]
Själf företog hertigen i mars månad en rundresa genom
landskapen kring Upsala. Han uppgaf själf att det var för att “höra
allmogens klagan“ och lägga böter därpå.[4] Hufvudändamålet torde dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
