Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Hertigen mottager underrättelse om att Sigismund var i annalkande med utländsk härsmakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ha varit, att han ville underrätta om Laskys beskickning och mottaga
bekräftelse å det med honom afsända brefvet.[1]
Hvad som vid denna tid jämte anförda angelägenheter och helt
visst i högre grad än dessa tog hertigens uppmärksamhet i anspråk
var, att han råkat i en allvarlig konflikt med de styrande i Stockholms
stad. Uppslaget till denna konflikt gafs redan 1594. Sigismund hade
detta år kort före sin afresa till Polen utfärdat nya och fördelaktiga
privilegier för staden, och dessa ville hertig Karl ej godkänna.[2] Det
misstänktes nämligen, att borgmästarna i gengäld för dem lofvat
katolikerna i staden fri religionsöfning, och det var ju skäl nog för
hertigen att anse dem som olagliga. Han angaf emellertid som orsak till
sin vägran att godkänna dem, att de blifvit utfärdade honom oåtspord.[3]
Missnöjet med hertigen inom borgerskapet[4] var i följd häraf ganska
stort, och ett parti med borgmästarna i spetsen motarbetade honom
från den tiden. Då riksdagen i Söderköping sammanträdde, sände
borgerskapet visserligen ombud dit, men dessa förbjödos, som ofvan
är nämndt, genom en särskild instruktion att gifva “sitt samtycke till
något, som stred emot arfföreningen och lagen“.[5] Till riksdagen i
Arboga lofvade borgmästare och råd i förstone komma, men sökte
sedan på hvarjehanda sätt slippa uppfylla sitt löfte.[6] Hertigen hade
således skäl nog till missnöje med styrelsen, men till utbrott kom det
först hösten 1597. Han fick nämligen då reda på att borgmästare
och rådmän i Stockholm vid tiden för den polska beskickningens besök
föregående år skrifvit till konungen, att hertigen “alldeles och
absolute“ afsagt sig regeringen den 2 nov. Därjämte hade de tackat
konungen för ett bref, som han låtit uppläsa på rådstugan och som
innehöll en gensaga mot Söderköpings riksdag.[7] Hertigen fann detta
tilltag ej blott klandervärdt utan äfven lagstridigt. Icke nog med
att uppgiften om regeringsafsägelsen var oriktig, utan hvad värre var:
de styrande hade genom att allena skrifva sin herre och konung till
“satt sin fot framför alla andra ständer“. De hade affallit från rikets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
