Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Hertigen mottager underrättelse om att Sigismund var i annalkande med utländsk härsmakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emedan han så litet bekymrade sig om rikets angelägenheter och ej brydde
sig om att försvara och förfäkta, hvad han med de andra ständerna
beslutat, han hade nämligen ej heller gifvit tillkänna, hvad han ansåg
om det svar, Lasky erhållit. Äfven han fick sig därför ett af de tryckta
exemplaren tillsändt med en anmaning liknande den, bröderna Bjelke
erhållit.[1]
Dem af rådet, som begifvit sig ur landet, kunde ju hertigen ej nå,
men för att om möjligt hindra Erik Sparre och dem, som med honom
uppehöllo sig i Danmark, att fortsätta sina stämplingar, skref hertigen
till konung Kristian i slutet af april och bad honom under åberopande
af dennes löfte om medverkan till en laglig rättegång, att han ej skulle
tillstädja, att de lämnade landet, förrän densamma ägt rum. Tillika
omnämnde han de rykten, som voro i omlopp, att Sigismund samlade folk
i afsikt att med våld kufva sitt fädernerike. Med anledning däraf
erinrades Kristian om de faror, som äfven hotade Danmark, ifall de
påfviske komme till väldet i Sverige. Han sökte äfven öfvertyga Kristian
om att det var de landsflyktiga rådsherrarna, som i förening med de
svenska “affällingarna“ eggade Sigismund till fientligheter för att
främja egna mot den bestående ordningen riktade planer.
Påminnande om fredsfördraget i Stettin, svågerskapet och naboelig vänskap
bad han Kristian ock skrifva till Sigismund samt förmana honom,
emedan han skulle tillfoga både sig själf och fäderneriket den största
skada, om han följde sina onda rådgifvares råd och hemsökte riket
med härsmakt.[2]
Huru betänklig hertigen fann ställningen, framgår bäst däraf, att
han beslöt sig för att sammankalla ständerna, en åtgärd, som han helt
visst ej nu tillgripit, om han ej sett sig nödsakad därtill. Han
underrättade både Axel Lejonhufvud och Nils Gyllenstjerna därom samt
anmodade dem komma tillstädes[3] om pingst, hvilken tidpunkt han
alltså ansåg lämplig för riksmötets öppnande. Han dröjde
emellertid med att utfärda kallelsen till ständerna. Förmodligen ville han
först afvakta svar från rådsherrarna, och möjligen hoppades han
äfven vinna klarhet om konung Kristians planer.
Det afsedda meddelandet från denne lät visserligen vänta på sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
