Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Biografisk inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den yttre likheten, ntan ock det lifliga, temperamentfulla
lynnet och den kraftiga naturen; af modern ärfde han
reflexionslusten och lifsallvaret. Fadern, till hvars minne
en diktsamling (V) ägnades, omnämnes sällan i sonens
dikter: I "In memoriam“ n:o 1 (LXI) säger han, att fadern
blifvit begrafven på den gamla kyrkogården och vännen
Ed. Albert på den nya, och i “Efter trettio år“ (LXYI)
talas det om faderns graf. Däremot nämnes modern
flere-städes. Redan i ungdomsdikten “Mater dolorosa“ (I)
förtäljes det, att hans mor hängt upp på en lind en
madonnabild, som erinrade honom om hans mors fromma utseende
och förböner. I dikten “Till min mor“ (I) beklagar han,
att modems hår redan börjat gråna, då sonens
förstlings-dikter våga sig fram. “Håret mognar fort för grånad,
men dikten långsamt för lager.“
• “O mor! För drömmar vid ditt sköte
jag gåfve gärna ärans drömmar.“
Äfven i diktsamlingarna XI och LVII förekomma verser
“Till min mor“, och i “En annan dröm“ (LXI)
för-täljes en fantastisk dröm, huru han stod på en bangård
och såg en mängd passagerare trängas vid perrongdörrama.
Han ville följa dem, men hans mor visade sig vid den
motsatta ingången; iltåget rusade bort, och han uppfångade
en skymt af — dödskallar i kupéfönstren, som om modern
hade räddat honom från en öfverhängande dödsfara.
Efter studentexamen inträdde den 19-årige Emil Frida
i Prags teologiska seminarium, men lämnade det efter ett
halft år och skrefs in i den filosofiska fakulteten af Prags
cechiska universitet, där han studerade filosofi, historia och
lingvistik. Under denna tid gaf han talöfningar i sitt
modersmål åt en fransk lärd Ernest Denis, den blifvande
författaren af de historiska arbetena “Hus“ (1878) och
“La fin de l’indépendance de la Bohême“ (1890), och fick
af honom i utbyte franska lektioner, särskildt studium af
V. Hugo och Musset. Från denna studentperiod föreligga
poetiska vittnesbörd om hans ungdomliga svärmerier i
dikterna “Ett julminne“ och “I seminarieträdgården“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
