Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Vrchlickýs lyrisk-episka originaldiktsamlingar I—LXVI - X. Myter II. 1880 - XI. Intryck och stämningar. 1880
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andar i helvetet längta fåfängt efter förlossning eller
åtminstone ett af brott i ledsnaden: Kain, Nero, Tigellinus,
Judas och andra förrädare. Eloa, ljusets dotter med stjärnan
på sitt änne, skapad af frälsarens tårar (jmf. ock Slowackis
“Anhelli“, 11 kap.) uppenbarar sig såsom personifikationen
af den rena kärleken och har ett samtal med Dante.
Beryktade kvinnor (Messalina, Kleopatra, Semiramis, Sapfo
och en vestalisk jungfru) täfla om hvem som varit störst
i kärlek. Eloa tillskrifver sig hederspriset, ty hon älskar
— satan och är redo att dela helvetet med honom. En
röst från ofvan förkunnar då, att Herren förbarmat sig
och låter henne återvända till änglarnas syskonkrets. Men
när hon med den sofvande satan i sin famn lyfter sig till
himlen och ej får släppa in honom i himmelriket, vill hon
för andra gången lämna detta kärlekslöshetens rike och
återvända till mörkret. Nu först är domarens stränga
rättfärdighet besegrad af det evigt kvinnligas
själfuppoff-ring; helvetet förlossas och satans gamla groll smälter bort,
så att han åter kan tro på kärlekens evangelium.
XI. Intryck och stämningar 1880 (2 uppl. 1897),
143 smådikter på 222 sidor. Med denna samling, som
författats åren 1875 —1880 och är försedd med det
betecknande mottot: "O vis superba formae!“ (af Joannes Secundus,
den nylatinske nederländske poeten på 1500-talet), inledes
en lång serie af lyriska reflexionsdikter, i hvilka Vrchlickys
virtuositet i formellt och rytmiskt hänseende når en
oöfver-träffad höjdpunkt i hela den slaviska litteraturen och —
jag förmodar — den moderna diktkonsten öfverhufvud.
Klart är emellertid att denna ofta konstlade strofbyggnad
och invecklade rimflätnad måste lägga något band på den
naturliga känslan och göra den mer eller mindre spirituella
reflexionen till hufvudsak. I denna virtuosmässiga
konstnärlighet röjer Vrchlicky sin ästetiska frändskap med romanska
skaldeskolor, särskildt Théodore de Banville, den franska
balladens pånyttfödare.
Samlingen består af följande grupper:
1. Sonetter, första cykeln: “På gyllne mark“ (erotisk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>