Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Vrchlickýs lyrisk-episka originaldiktsamlingar I—LXVI - XXIII. Bondeballader. 1886
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fåfängt dock man spjärnat;
blodet måste flöda.
Skada, evig skada
på hans spillda möda!
Vi ha sett, hur bönder
kommo skyggt tillhopa
och sig ändtligt reste
att .sin klagan ropa.
Emot himlen höjdes
stumma klagoorden.
huru allt måst lida
här på fosterjorden;
huru bonden tynges
under lassets börda:
utså hopp, men endast
svårt bekymmer skörda!
Ve det första skottet,
som mot bonden smällde!
Gud blott vet, hvems hufvud
det till marken fällde.
Gud vet blott, hvems hjärta
måste plötsligt kallna,
och hvad andra bönder
kände för de fallna.
På din makt, kung Chvojko,
är det nu en ände.
Alla vi nu pröfva
tiggares elände.
Skada, margfald skada
på den styfva nacken!
Våra herrar hjärtlöst
trampat den i backen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
