Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Vrchlickýs lyrisk-episka originaldiktsamlingar I—LXVI - XXIV. Toner i själen. 1886
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men mjuka bladen susa än af ömhet,
och ännu sjunger fågeln — evig kärlek.
Planterats trädet har af himmelsk kärlek.
I jord det sattes för att älska jorden.
Dess barndom vaggats har till sömns af ömhet.
Dess styrkas grenar sträcka sig mot ljuset,
och på dess änne synas djupa fåror
af tankar, sprungna fram i dådets blixtar.
Det trädet är belyst af röda blixtar.
Uppå dess grenar byggas bon af kärlek.
Dess välluktrika blommor dölja fåror,
och trädet blir välsignelse för jorden.
Om dagen och om natten midt i ljuset
det klingar som en harpa full af ömhet.
Dess skugga heter hjärtats varma ömhet.
Dess stam är styrkan emot stormens blixtar.
När löfven glittra uti lysmask ljuset,
är det ett återsken af himlens kärlek.
Men när det klyfs af järn och fälls till jorden,
så tåras med dess kådas gråt dess fåror.
0 varen signade, I djupa fåror,
förgyllda hundrafaldt af hjärtats ömhet!
Hell dig, du rot, som slingrar dig i jorden!
Hell dig, du topp, som glänser fram likt blixtar!
Och hell dig, saft! Du är en evig kärlek,
som genomströmmar allt och bor i ljuset.
Jag är ett sådant träd och du *) är ljuset.
Du är det leende, som döljer fåror.
Du breder dina grenar, för att kärlek
1 dem må jubla högt af fröjd och ömhet.
Med dig blott står jag trygg i storm och blixtar.
Med dig jag rotfäst är i fosterjorden.
Jag böjer mig mot jorden, tyngd af ömhet.
Jag blossar upp i blixtar. Mina fåror
af kärlek glättas, och jag lyfts mot ljuset.
*) Dikterna äro tillägnade skaldens maka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
