Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Vrchlickýs lyrisk-episka originaldiktsamlingar I—LXVI - XXXIII. Bittra kärnor. 1889 - XXXIV. È morta. 1889
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och mör och svenner uti dansen
vid spel af flöjt och tamburiner!
O ungdomsår! Hur bröllopskransen
af lagerns blom och liljor skiner!
Mitt ögas tårar falla . . .
2. Ur kärleken, sentimentala ackord i långsam takt
(“Andante"). Hotande skuggor skymta förbi på kärlekens
himmel, och tanken på skilsmässans oundviklighet tränger
sig på, t. ex. i “Romans":
“Pass på, nitr vårens nakna trän
i yppig blom du ser!
Ty hjärtats vår — den glider hän
och kommer aldrig mer.“
3. Ur konsten, konstnärsreflexioner öfver tidens glömska,
diktens forgänglighet och den moderna smakens
oberäkneliga nyckfullhet.
4. Ur lifvet, minnesdikter öfver aflidna, vemodiga
betraktelser öfver lifvets chimärer och illusioner och om
lyckan vid randen af en vulkan (“Fantasier"). Döden
talar sitt obevekliga språk (“Grafvarnas memento").
XXXIY. * É morta, 1889 (2 uppl. 1894, upptagande
en ny cykel, skrifven 1890—93), en samling rörande
elegier till minne af den cechiska sångerskan Klementa
Kalasovå, som under en konstnärsresa i Amerika dog
13. VI. 1889 i Bahia. Titeln på denna diktsamling, hvars
34 poem (63 sidor) tolka den sörjande vännens förtviflan
och saknad, härrörde däraf, att ett till sångerskan afsändt
bref returnerades till Böhmen med den enkla, hemskt
gripande tjänsteanmärkningen: “é morta". Såsom prof
må meddelas n:o 8 i första cykeln:
I dagens äflan jämt vi hasta —
vid hafvets strand hon lugnt får rasta.
Vi jäkta lumpna mål till möte —
hon söfs i evighetens sköte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
