Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Vrchlickýs lyrisk-episka originaldiktsamlingar I—LXVI - XXXVI. Röster i öknen. 1890
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
floder och jordmån än i dess söner, som älska sin
fädernejord och vilja lefva och verka.
•
“Vid baltisk kust iln sädesfälten glittra,
ocli gamla bokar susa, fåglar kvittra,
där fordom Svantovitska templet stod.
Berömda dåd begrafts i döda skrifter,
och fädreus knotor multna bort i grifter.
Men landet lefver i dess söners blod.“
Tankegången erinrar en smula om Sully Prudhomme’s
i hans första sonett “La France“: “La patrie est la terre
en nous malgré nous incarnée.“
2. Panteón, en storslagen hymn, förhärligande det
cechiska folkets flit och energi, ursprungligen skrifven 1880
med anledning af Cechiska nationalteaterns färdigbyggande
i Prag, men ytterligare utarbetad 1881 och 1S83, på grund
af att teatern brann ned redan under invigningsåret (1881),
men omedelbart därpå åter reste sig förskönad ur askan.
Vacker är episoden, då skalden låter hussithöfdingen Ziéka,
gripen af staden Prags historiska skönhet, beveka sig att
skona Böhmens hufvudstad från förstörelse *) (år 1420),
tv han ville, att St. Veit-katedralen
v •
“förblefve syndaflodens frälsta ark,
där cecherna inför Europa lade
sin skatt af dåd, sitt hjärtas blomsterpark **)
och villighet till offer, stor och stark.
Med fuktad blick vid stadens åsyn sade
han: “Vare så! Jag skonar dig. vårt Prag!“
*) Samma motiv går igen i “Xizka framför Prag“ (samlingen
“Gudar och människor“), där konflikten mellan hans kärlek och
hämndlystnad piálande framställes. Men den första känslan vinner seger, då
en spejare mäler, att en stor procession af vapenlösa män och kvinnor
ined små barn i spetsen tågar ut ur stadsporten mot hussiternas läger.
**) Här har Vrchlicky lånat den bild, som Mickiewicz i “Konrad
Wallenrod“ låter Wajdelotan (den litauiske barden) sjunga om folkvisan:
“0 arko! W tobie lud sklada bron swego rycerza, swych mysli
przedze i swych uczuc kwiaty!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
