Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Vrchlickýs lyrisk-episka originaldiktsamlingar I—LXVI - XLIX. Det föll dagg. 1896
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig ren. Under tårar vädjar hon till vindar, mörker och
stjärnor; men ingen förbarmar sig öfver henne. Gud Fader
tyckes vara lika stum som världsrymden, och hon slipper
hvarken in i himmelen eller tillbaka till jorden. Slutligen
förkunnade dock en stämma, att hon blifvit ren genom
sina tårar och genom sina lidanden förvandlats från kvinna
till en ängel, för hvilken porten öppnades. Dikten erinrar
i afslutningen något om “Don Juans bot“ i “Myter II“.
I denna samling återupplifvas det i ungdomsåren
omhuldade motivet ur det musikidkande tsigenarlifvet genom
poemet “Magnat-legend“; men den originella behandlingen
visar nu en väsentlig olikhet med den något konventionella,
melodramatiska kompositionen i debutsamlingen “Episka
dikter“ (“Tsigenarens fiol“). Här är det också tal om
en tsigenarmusikant, som befalles att spela för den stolta,
hjärtlösa slottsfrun i Ungern. Han uppbjuder hela sin
skicklighet och föredrar olika melodier, som ge uttryck åt
folkvisans och danslekarnas naiva fröjd, åt mänsklighetens
vemod och suckar och åt hämndens kraxande skri vid galgar
och mordbrandens aska. Men ingenting behagar den
känslo-lösa damen, och då tsigenaren ej kan göra henne till lags,
slutar han med att — ironiskt räcka henne instrumentet,
för att hon skall få spela själf. Om jag ej misstager mig,
är denna “legend“ endast en omskrifvande allegori för det
oförstående, konstnären röner af den förnäma, men ofta
nog okunniga och blaserade salongsvärlden.
2. Stilla meditationer. Exempel:
Allt åt kärleken.
Jäg kärleken gaf allt, mitt lif och mina sånger.
Nu kommer han igen med hot om dom och ånger.
Han återlämnar allt, och såsom nässlor bränner
.buketten, som han ger tillbaks. Men knappt jag känner,
hur grym hans hämnd dock är. Ty för hans hvassa törne
jag ändå rosor ger — blott rosor som tillförne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
