Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Vrchlickýs lyrisk-episka originaldiktsamlingar I—LXVI - L. Pilgrimens visor. 1896
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som en vingskjuten fågel, vill han ändå sväfva uppåt.
Såsom prof meddelas ytterligare några visor:
N:o lO.
Såsom pilgrim har jag ströfvat
kring och gubbars visdom pröfvat
liksom gossars lek.
Blom och frukter jag fått skåda,
föga frid, men mycken våda,
mycket lögn och svek.
Tron — så hette krumma stafven,
som mig hjälpte öfver hafven,
tills den ändtligt brast.
Från Jordanens vigda vatten
band jag omkring pilgrimshatten
helga snäckskal fast.
Så jag trampat kända spåren,
tills jag, tyngd och stel af åren,
stapplat till min graf.
Kommen, barn, och tan min snäcka
såsom leksak! Jag vill räcka
ock min bräckta staf.
N:o 33.
Alla själar, som på jorden dväljas,
i Gethsemane ock måste kväljas,
där de bedja i sin själsnöd så:
Herre! Låt den kalken från mig gå!
Full den är af gråt och blod och galla.
Men förgäfves alla böner kalla
himlen ned. Naturen ger ej svar,
och Gud Fader samma tystnad har.
Gång på gång upprepas det i lifvet.
Samma fråga — samma svar blir gifvet,
och till sist är lifvet med dess kval
blott en enda lidandets pokal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
