Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Vrchlickýs lyrisk-episka originaldiktsamlingar I—LXVI - LXIII. Jag lät världen löpa kring. 1902
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På blick, som irrar matt och dyster,
I märken, att det är er syster.
Guds änglar, lämnen mig i fred!
Men flygen öfver henne ned!
2. Omars vishet, epigrammatiska tankekorn under
orientalisk förklädnad. Under det den filosoferande poeten
röker sin éibuk (rörpipa), undrar han, om han egentligen
vet något, och om han är Guds tanke eller blott ett
flyktigt rim. — Men en annan gång, då Omar, trött på kamp
och ära, lagt sig att sofva, kom en mygga och sög hans
blod — hon visste ju inte, att det var den store Omar,
som behöfde sömn!
3. Teckningar och pasteller borde genom sitt
innehåll hänföras till den episka cykeln, i det att de inrymma
bibliska, antika och medeltida stoff. Också bölja de med
den kosmogoniska “Legenden om skapelsen“. I den
tomma rymden möttes tre ännu namnlösa änglar, som icke
kunde se, men dock anade hvarandras närhet. Den första
lät genom en hviskande fläkt förstå, att han mätte rymden,
den andra — tiden och den tredje — materien.
“Då glänste något fram, och jorden rördes
och alla tre i samma utrop brusto:
Det har begynt! Nu måste mänskan komma!“
Ståtliga äro terzinerna om “Den blinde Milton“.
Under det att han dikterar ’Paradiset’ för sina döttrar,
fördjupar han sig i egna tankar, tystnar plötsligt och låter de
blinda ögonen stirra in i en skum vrå. Det var en ängel, som
stod framför honom och hviskade, att han ännu ej finge
tystna, utan borde likna ett gammalt träd, där det ännu ljuder
af fågelkvitter och sus. “Om du ock vore en sprucken vas*),
kan den ändå sprida väldoft, och låt klippan utstråla den
värme, som hon sög i sig af solen, ty förr får du ej hvila än
all hjärteglöd förkolnat.“ Döttrarna, som ej hade en aning
om denna vision, förundrade sig öfver faderns plötsliga
paus, innan hans hänförelse åter flammade upp, och han
*) Jmfr. Sully Prudhommes bekanta poem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
