Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Första kapitlet. Vrchlickýs lyrik - 1. Produktivitet och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om all naturens tysta, starka skönhet,
om evigheten, stjärnorna och himlen,
om mänskohjärtat, djupare än hafvet,
om kvinnofägring, barnets helga oskuld,
om tankens pärla, detta himlens under."
Vackert är denna idealets oförstörbarhet åskådliggjord
i “Moloch“ (XVIII). Åt Moloch offras oupphörligt
människor. Men då icke ens de båda vackra barnen skonas,
träder en konung, hvars tinningar kringstrålas af
mänsklighetens gloria, fram till tyrannen och häjdar hans mordiska
uppsåt med följande ord:
"Dessa barn behålle lifvet!
Våren därmed pånyttfödes.
Nog ändå åt Moloch gifvet
blir ändå af offerlamm.
Utaf trälars blod han gödes.
Slafveriets ok är blifvet
kronan på lians syndaskam.“
Och därför får skalden aldrig misströsta om framtiden,
utan sjunga med Ahasver i “Boéetéchs kors“ (VIII):
“Var hälsad, framtids dunkla helgedom!
Liksom när templets förlåt hade remnat
vid Kristi död, så skall också din slöja
för nya ljuset slitas bort en gång.
Jag ser den tid — och icke är hon fjärran —
då på de evigt höga altarborden
ånyo offereldens flamma tändes,
där anden helgas på den nya härden.
Då finner mänskan Gud inom sig själf.“
I “Svar på positivismens spörsmål“ (XX) söker
skalden närmare bestämma, hvari poesins framtid ligger:
“I flitig hand, som skapar själf sitt öde,
i djärfva dåd vid stormens vilda brus,
i kvinnors smek, i barnalöjens flöde,
i oceanens sorl, i skogens sus;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
