Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Första kapitlet. Vrchlickýs lyrik - 1. Produktivitet och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Framåt! I dag en pyramid jag vet.
I morgon kanske någon ny komet
betecknar gränsen för min andes rike.
Jag är en ibis, morgonbrand, ett frö
till lif och sanning, ej ett mystiskt rö.
Jag vill ha dagens ljus. All skymning vike!
“Den tron mig styrker, är min vandringsstaf.
Jag sjunger lifvets hymn i kylig graf;
jag är en diktens fenix, framtid shjälten.
Planeters stoft och graf vens lika bli,
ty allt jag stämmer till en harmoni,
som väcker döda ben till dans på fälten.
“Jag känner vägen fram emot mitt mål,
belyst af blixtar från min hufvudskål,
och barnbarn taga vid, då fäder sluta.
Liksom en virfvelvind, från pol till pol
jag flyger fram, tills jag af evig sol,
från detta mörka fängsel fri, får njuta.
“Af paradisets sagor nog jag haft;
jag tror på musklernas och hjärnans kraft
och sträfvar att bli stor, fast mänska bara
Mitt stoft jag gärna ger åt jordens grus,
i hopp att under sträfvandet till ljus
min sonson fri från törnesting skall vara.
“Så träden, obelisker, fram på nytt
som gamla segertecken! Dagen grytt,
och haf ej skilja, utan länka samman.
Se, Vintergatan med Orions glans
är af den högtidsklädnad blott en frans,
som blifvit väfd åt oss af gudaflamman.“
Samma idealitet uppenbarar sig ock i Vrchlickys höga
tankar om konsten. Konsten är — heter det på ett ställe
— “ett heligt bröd från himlen, en guldglans öfver mörkrets
afgrund, lifvets träd på mänsklighetens graf.“ Redan i III
förhärligas genom “Thorvaldsen“ konstnärens heliga kall,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
